Så många minnen...
Idag har min kanin Gustav dött.
Han var tolv år så det kanske var hans tur nu, men ändå är det så jobbigt. Jag har haft honom sen jag var fem år gammal och det väcker så många minnen. Jag har trots allt haft honom nästan hela mitt liv och nu är han bara borta, det är lite svårt att förstå. Känns tomt när man går fram till buren och han inte sitter där, Han har alltid varit så speciell. När jag var ledsen så brukade jag alltid gosa med honom då han alltid fick mig lite gladare, men nu finns han inte där...
Jag saknar honom så mycket redan <3
Puss på dig gumman, vet hur det känns :(
Beklagar :(
kommer du ihåg när vi hoppade med kaninerna när vi var små :)?
Lillplutten hoppar hinder med Erill i himmelen! :)<3
:( <3
neeeeeej!inte gustav, fan jag blir fan as lessen, han har alltid funnits där när jag kommer till er :(