Barn, gulliga söta små barn, eller? Är inte det så jobbigt, ja för att ta ett exempel, när man sitter på en restaurang och barnet bara grinar, skriker, gnäller, dreglar och beter sig allmänt grisigt.  Gulligt säger vissa, vidrigt säger jag. Hur ska man kunna få någon sorts mat ro när man har en livs levande gris i bordet bredvid. Du och vännerna går ut och äter för att prata om gamla goda tider men under hela middagen får du istället lyssna på ett grinande och gnällande småbarn.

”Gå någon annanstans om du har något emot barn” säger vissa.
 Men vart ska jag gå då?Det finns ju barn så gott som överallt. Jag tycker inte att föräldrarna bör ta med sina barn på restaurang om barnen inte är mogna att följa med. Som förälder har man ett ansvar och då tar man inte med sig sin unge på en svindyr restaurang utan går kanske till ett lite mer barnvänligare ställe.  

Inte nog med det, sen har dem mage nog att tvinga bort en från sitt säte på bussen. För de ska in med sin megastora barnvagn där. De tror att de har något slags företräde för de har en liten snorvalp med sig. Om barnet är stort nog att gå kan de fälla ihop vagnen innan de går på bussen. Men de gör dem såklart aldrig.

Och till min sista punkt jag måste få med, för det finns säkert hundra andra irriterande saker med barn. När man sitter på bion, och ungen i raden bakom sitter och snackar, smackar och ständigt puttar på stolen framför. (som förvånansvärt ofta råkar vara just min). Sedan sitter ungen och frågar under hela filmen ”vad säger dem mamma”. Kan inte föräldrarna ta med ungen till en dubbad film om de inte kan läsa.  Det finns ju också något som kallas barnfilmer. Om föräldrarna inte kan inse att deras lilla hjärtegull är en plåga för alla i deras omgivning, stanna hemma!  För trots allt det är ju föräldrarnas ansvar och inte barnens…