När jag vänder ryggen till kan jag nästan höra orden som kastas som knivar mot kroppen. Dom tror att jag inte vet, men jag kan se genom deras leenden och deras vänliga ord. Det finns inte en gnutta vänlighet där bakom. Låsas inte vara min vän, jag behöver ingen medömkan av någon som sedan går hem utan att bry sig.

Jag har några få, och dem är de enda jag behöver <3